Larvpotta!
Ja det är precis vad jag är! Jag har precis varit och lämnat Ludde på dagis. Och varje gång jag går därifrån så känns det inte bra, fastän jag vet att han har det bra där, så maler tankarna genom huvet, att han inte skulle ha det bra.
I morgon ska dom på skogsutflykt. Ludde tyckte att det skulle bli jättekul, med egen matsäck o sådär. Men jag kan inte låta bli att tänka att nåt ska hända, att fröknarna inte ha ska tillräckligt stor koll på Ludde, som vanligtvis också är väldigt klantig, eller klumpig eller vad man ska kalla det.
Förra skogsturen med dagis som Ludde var med på gick ju sådär, han hade ramlat massor, och tillsist skadat sig ganska ordentligt på en stor pinne i skogen, ett stort ärr på kinden, nån ynka millimeter från örat. För att fröknarna inte kollat ordentligt, därför känns det som om att det värsta kommer hända i morgon, på utflykten, eftersom dom ska fixa en lägereld!!! Jag känner ren panik och kommer be dom hålla ett par extra ögon på honom.
Fast samtidigt måste Ludde få vara barn, jag kan inte skydda honom i all evighet mot allt! Fastän jag bra gärna skulle vilja. Men han måste få utvecklas, växa och få lära sig av misstag.
Jag är en riktig fjant när det kommer till mitt eget barn, andras barn också givetvis, jag vill inte att nåt barn ska fara illa, eller inte ha det bra! Men mitt eget kött och blod, min Ludde ligger ju mig varmast om hjärtat, därför är jag nog lite extra känslig när just han ramlar och får stora ärr på kinderna!
<3
Nu ska jag göra mig en kopp kaffe, sortera tvätt och ringa Pressbyrån! Väntar paket som har skickats i fel namn, så jag vet inte ens om jag kan hämta ut det, eller om det kommer skickas tillbaka då!?
Ha en bra dag!
Kommentarer
Trackback
